Just så.

Det är onekligen märkligt hur trevligt det är att vara tornedaling. Människorna som verkar i de östra gränstrakterna i norr, de är ibland av en egen sort och det får ej falla i glömska hur förträffliga de är! Det fördelaktiga för dessa människor är att de tycks te sig som vilka människor som helst. Annars hade det kunnat bli onödigt trångt och arbetsamt för dessa, för när allt kommer om kring så gillar de trots allt lite utrymme och lugn. Här är det inte några problem att få ett arbete gediget utfört, ha en vän sen 20 år tillbaka när du själv är 20 år, ta en promenad genom byn och du känner alla (för att sedan under sommaren peka ut vilka som är ”sommargäster”) eller hitta ett stycke älgkött i frysen att förtära.

Det kan vara som ett virrvarr där i stora staden, men jag kan hitta lugn där med. Inte så illa pinkat av en liten tornedaling som man är. Det behövs förstås några samtal hem till Norrbotten när man är på plats i söder, så där ett par tre gånger om dagen (om det hade hunnits med alltså). Det är bra att sommaren får spenderas här hemma, att få förnimma sig om allt det fina så man kan njuta av Uppsala sen. I november, när det är slaskigt och grått så ska jag rada upp de fina minnena hemifrån och jag vet att det ger trygghet att veta att allt det fina väntar på mig. Det är klart att det förekommer dova känslor av saknad, när jag är hemma till allt det roliga i Uppsala och när jag är i Uppsala alla mina fina här hemma. Juoksengi kommer nog alltid ligga i topp men Uppsala är obestridligen väldigt fint det med, bara på ett annat sätt.
 

Solen från Finlandsbron
 
 
Två fina tjejer i Uppsala :)
Vardagsprat | |
Upp